Om hopp, och en näve med sand

Hoppas

Pajara 151206
Pajara 151206

– alltid, på något
att det ska bli bättre,
eller till och med bra
eller lite mindre dåligt
eller på miljonvinsten
Hoppet – över djupen, över höjderna
Möt det svävande, i språnget
som en näve solvarm sand,
glittrande, mjuk och flyktig
i din öppna hand
– om du sluter handen
för att hålla den kvar
silar den långsamt,
men tvärsäkert,
mellan dina fingrar
ut och bort –

2 reaktioner till “Om hopp, och en näve med sand”

  1. Så mysigt att läsa dina inlägg. Du har en poetisk ådra som jag inte sett innan. Vår vardag kanske skulle må bättre av lite poetiska inslag ❤️

  2. Jag vet bara att jag behöver skriva. Förr visste jag att jag behövde måla, det känner jag inte så starkt längre. Orden har blivit min följeslagare – ”ord är aldrig oskyldiga” har någon sagt. Hör mina ord, och ge mig dina – tack för att du läser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *