Den djävla råbandsknopen

10 dagar kvar. Jag är jätterädd och vill inte tänka på att jag åter ska låsa dörren om mina tevefåtöljer och ge mig iväg – långt. Hade tänkt öva lite på knopar. Är värdelöst, hopplöst, dålig på att knyta. Har helt enkelt inte hjärna för att styra händerna här. Lär mig

En djävla skotstek
En djävla skotstek

om och om, och om, igen – och inte ens den djävla råbandsknopen sitter…Har lagt halvslag sedan jag var litet barn, men inte finns det kvar i kroppen. Bara att acceptera. Tar fram mina snören, gör ett nytt försök. Kommer de andra tjejerna att sucka trött åt mina försök? Tror de är så skickliga och trygga, och jag är bara dum. Fast inte alltid, bara. Jag kan numera rädda en hjärna, vid hjärtstillestånd. Jag finns på Faktoriets grundskola för tillfället – förra veckan hade skyddsombudet organiserat en HLR-utbildning. Jag tänkte inte delta (smiter numera från all fortbildning, med ålderns rätt). Gick in i annat ärende och fick frågan ”ska du inte vara med?”. Nej, sa jag, undviker all fortbildning numer. ”Men seglar inte du?” sa han. Jag satte mig ner och fick mitt livs lektion i liv och död. Nu kan jag rädda en hjärna i väntan på dem som kan starta ett hjärta. Glad över den färdigheten. Fortsätter min framgångslösa kamp med knoparna…snart reser jag, igen. Hej Medelhav!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *