Dusch och diesel

Dag 7, lördag 26/11
Tidiga morgonvakten 04.00-08.00. Stjärnklart, stabil vind. Marelden har följt oss sedan Gran Canaria, dels som hoppande glödloppor i bog- och kölsvallet, dels som pölar av ljus i vågdalarna. Vattnet har oändligt många olika karaktärer. En rent plastisk massa, asfalt, lack eller lera. Alltid i olika gråa till svarta nyanser på ytan. Från min hyttventil på babordssidan, som ofta ligger under vattenlinjen, är vattnet klart turkost. Soluppgång mot slutet av vakten, svidande vacker segling. Dagen mulen och vår kurs för nordlig, vi kan inte gå lägre än 310 grader och St Lucia ligger på 250 grader. Diskussioner om gipp eller invänta vindvridning i kanten på det lågtryck vi ligger mitt i pågår. Vi gippar och går på kurs rätt mot St Lucia. Under eftermiddagen ”duschar” skepparen, T och jag genom att, iklädda badkläder och säkerhetslina, sätta oss på akterdäck och få saltvatten hällt över oss. Vattnet skopas upp ur kölsvallet med en avskuren petflaska. Vi upptäcker sedan att en av våra sex dieseldunkar, som förvaras tillsammans med stora delar av vårt vattenförråd, har läckt ut hela sitt innehåll. Dunkarna surras på däck, vattenflaskorna tvättas med diskmedel och stuvas om, dieseln sköljs ur det tidigare förrådet. Alla stinker diesel, vi skrattar gråtfärdigt åt eländet medan mörkret faller. Skepparen har telefonkontakt med övriga More-båtar som alla gett upp tävlandet för att undsätta Lady Nor, vars ryska besättning tappat rodret, möjligen efter kollision med val. Vi blir ditkallade så snart som möjligt för att lämna över all vår diesel…

Dag 8, söndag 27/11 – första advent
Hundvakt. Inte en båt i närheten på fyra timmar. 10-13 m/s, vågor. Tanken på att någon en sommardag på Nämndöfjärden plötsligt skulle utbrista ”titta, en båt!” är absurd. Här ute är det helt naturligt att ropa ”båt!” när ett segel skymtas vid horisonten, vilket orsakar förtjust aktivitet. Att inte ha haft sällskap ens via AIS under ett helt vaktpass känns underligt. Vi är verkligen ensamma. På morgonen får jag ett skov av min egen ensamhet. Livet ombord, där ett antal för varandra främmande människor ska dela stora påfrestningar på liten yta, är förstås något av ett socialt experiment. Alla sociala sammanhang har sin rangordning. På en båt står förstås de vana seglarna högst i kurs. Jag kände mycket tydligt av min plats som längst ner i ”hackordningen” denna morgon. Grät en skvätt, av tusen skäl och kanske minst av allt för min ensamhet i vårt lilla båtsamhälle. Fin dag, sol, lagom vindar – på väg att möta upp More-båtarna, vilket tvingar till kursändring bort från målet, igen. Sen eftermiddag kommer nya direktiv från skepparen, vi återtar i stort sett kurs mot St Lucia. Behovet av all vår diesel var tydligen inte helt akut? Dock överlämning under morgondagen. Kvällsvakten i nära stiltje, åskväder och squallmoln ska undvikas. Det magnifika åskvädrets pågår i tre timmar i norr. Autopilot.

Dag 9, måndag 28/11
Sover mycket gott i en stadig båt som stävar fram för motor. Vaknar till en solig dag med i stort totalt stiltje. Autopilot, nu enligt uppgift åter på väg att möta More-flottan för dieselöverlämning. Vi går för motor allt längre in i stiltjebältet, och förbrukar därmed vår egen diesel för att kunna lämna över vår reserv till skepparen på Lia of Sweden. Efter många timmar hittar vi Lia. Stämningen tryckt – vi tycker inte riktigt att vår segling utvecklats som vi trott, och stämningen mellan befälen på båtarna är svårtolkad. Vi lämnar snabbt över all vår diesel och ger oss därifrån med det vi har i tankarna, och en hemlig dunk vi behållit…Vi firar att vi gjort vår plikt och nu kan återuppta vår egen resa med glögg och pepparkakor i sittbrunnen. Stiltjen ligger runt oss, Atlanten är tidvis blank som en insjö – märkligt efter den första veckans sjögång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *