En tunna diesel

En mack mitt i Atlanten
En tunna diesel

Dag 10, tisdag 29/11
Tidiga morgonvakten 04.00-08.00 innebär soluppgång över ett stilla hav, med långa rullande dyningar från gammal vind. Horisont i övermått. Närmast vindstilla. Under dagens motorgång får vi information om att stiltjen är utbredd, så gott som hela ARC-flottan är drabbad. Vi står inför att guppa fram under segel och komma mycket sent till St Lucia, eller att gå för motor för att komma ut i vind igen. Att vi tvingats lämna ifrån oss vår reservdiesel blir nu ett större problem än vi förutsett. Ett lastfartyg dyker upp på korsande kurs. Efter diverse skämt om att anropa och fråga efter diesel gör skeppare Joakim just det. Vi blir först mötta med misstänksamhet från det Panamaregistrerade lastfartyget, troligen för att vi inte kan identifieras via AIS. När vi kommer inom synhåll och de ser att vi faktiskt bara är en liten segelbåt ändrar de kurs och anropar, ”Sailboat, sailboat, we will give you a barrel of diesel”. Vi går upp jämsides det stora fartygets babordssida och får efter diverse manövrer en tunna diesel nedfirad, som vi gör fast i aktern. Lastfartygets kapten vill inte ha betalt, och vi vinkar och tjoar åt leende besättningsmän innan vi skiljs. Tunnan bärgas upp på akterdäck och surras. 200 l diesel! Nu börjar tveksamheten smyga sig på – kommer vår motor att funka med det som finns i tunnan? Är den tillräckligt ren? Vi beslutar köra vår egen återstående diesel över natten och pröva den nya under morgondagen. Vi konstaterar förtjust att vi lyckats tanka precis mitt i Atlanten.

200 l diesel bärgad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *