Höst

När råbocken flytt
När råbocken flytt

Mörker omfamnar kroppar, hukande med blicken i mark
Gnistrande klar ensamhet
Lojal endast med sig själv
Jag föddes och födde in i höst
dig, vars kind jag aldrig mer kan smeka
Jag köper en svindyr kavaj
och tänker att
elegans kan vara en sorts tröst
Jag har åter och åter
dragit fel slutsats
Jag får åter och åter
förlåta mig själv
Jag gör det
Jag förlåter hela mänskligheten
här och nu, som om jag vore jesus
Medan skymning kryper inpå, som en trygghet
Ett löfte om att höst alltid
tar hand om de sina

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *