I mål

Soluppgång för sista gången

Dag 19-20, torsdag 8/12 och fredag 9/12
Sista dygnet inleds, tror vi. Vi börjar spana efter land långt innan det är rimligt att kunna skymta fast mark. Vi seglar fint i plattläns med saxade segel. Dagen kryper fram, vi är tystare än tidigare. Jag kostar på mig en sötvattentvätt av mitt hår och min såriga hårbotten. Lätt molnighet, mycket varmt och fuktigt. Framåt kvällen får vi en magnifik mångata som sträcker sig rakt in i inloppet till St Lucia och vi ser land – ljusen från Martinique når oss först. ”Welcome to France” pingar in i våra mobiler, från Martinique. Vi väntar oss en fin insegling i mål. Det är då vädret slår om radikalt. Squallsen radar upp sig, regnet kommer, mörkret faller och vi får möte med lastfartyg som inte kan se oss. Ösregn och starka vindar kommer och går, natten är riktigt svart. Kapten är upptagen med radiokontakt för att uppmärksamma fartygen i farleden på att vi finns. I inloppet till Rodney Bay på St Lucia rundar vi Penguin Island och tar kontakt med ARC-ledningen för att annonsera målgång. Målfartyget registrerar vår ankomst till 03.19 på fredagsmorgonen. Genomblåsta och genomblöta lägger vi till och tas emot av besättningen på Lia som lagt till 25 min tidigare. En ung kille i rastafrisyr dyker upp i mörkret på bryggan med en bricka rompunsch, en fruktkorg och ytterligare en helflaska rom. Vi dricker champagne- och romfrukost i sittbrunnen. När solen gått upp blir det dusch – sååå obeskrivligt skönt! – och en lite mer näringsriktig frukost på ett tidigt öppet fik i marinan.
Vi har genomfört en Atlantöversegling.

10 reaktioner till “I mål”

  1. Du gjorde det! Hoppas att du fått svar på dina frågor, om inte får du söka vidare. De är kanske dem som är svaret. Kramar till dig bästa Kerstin!

  2. Grattis till en fantastisk prestation Kerstin. Jag är djupt imponerad! Det har varit så spännande att läsa dina inlägg om ditt äventyr! Grattis igen!

    1. Tack Ulrika. Just nu försöket jag avsluta resan, efter att ha varit hemma i drygt en månad. Den tycks dock inte vilja släppa taget.

  3. kerstin
    vist är det märkligt hur fort överfarten går. vatten hav vågor sol värme svalkande mörka nätter varma dagar matlagning segling navigation väderrapporter ensamheten med tankar och minnen under nattens vaktpass och inte minst att få somna in utmattad till vågornas gungande.
    grattis till rätten att bära röda byxor.
    lennart

    1. Tack. Min känsla för stil får avgöra om det blir ett par röda shorts, helt hemligt…mer än så blir det aldrig, i klädväg. I övrigt gick det fort, och pågår fortfarande. Har svårt att förstå att jag har ett jobb att sköta i Eskilstuna, Sverige. Gör det dock, förhoppningsvis. Mitt år – på Cuba, segling i Medelhavet och slutligen över Atlanten – har gjort mig flygande, och nu må jag lära mig landa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *