Jag simmar

Bara vatten

Vingklippt blev jag.
Mitt försök att flyga
slutade plötsligt, skamligt nog.

En sån välsignelse
att jag simmar som ingen annan.
Jag flyter.

Jag tar mig fram genom vatten.
Nu som alltid förr.
Jag sörjer djupt förlusten av min flygförmåga, och simmar.

Simmar för livet.
För glädjen.
Och, i första och sista hand, för vattnet –

just vattnet.
Som drivkraft, som hot, som passion.
Som från början till slut.

Vattnet – vatten.
Mitt allt.
Mitt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *