Mitt i hoppet

Ut dit
Ut dit

Jag tog betyget i simhopp i min guldmagister med tyska hoppet i pik, om minnet inte lurar mig. Det innebär att man hoppar ut baklänges, fäller ihop kroppen i höften så fingrar rör tår, fäller ut sig igen och slår i vattnet fullt uträtad med ryggen mot fast grund – om kroppen minns rätt. Där är jag nu.

Jag är mitt i hoppet, min näsa är inkilad mellan mina knän, i trygghet och utan vidvinkel, och jag vet att jag nu måste räta ut kroppen – för att inte slå mig hårt i nedslaget mot vattenytan.

Jag tvekar, men vet att alternativet inte finns. Jag har hoppat och ska tas emot av ett vatten.

Jag ska landa mjukt i ett världshav av människor.

Jag ska möta dem – de ska möta mig. Låt min, möjligen naiva, tro på den vänliga, välkomnande människan leva och leva igen.

Alternativet gör ont – det vet den som slutligen tog guldmagistern med tre betyg i simhopp.

Jag är på resa.

Genom höst
Genom höst

3 reaktioner till “Mitt i hoppet”

  1. ..under henne, från folkhavet, hörde hon mitt i hoppet en klar stämma, en röst fylld med värme som uppmuntrande förkunnade ”Fortsätt falla, vi dämpar ditt fall, vi tar emot dig” och med ens visste hon att det alltid kommer finns någon som ser henne. Resan hon fortfarande bara påbörjat sprudlade av livskraft.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *