Nedräkning


Dag 16, måndag 5/12
Under tidig morgon, strax före gryning korsas vår kurs av ett fartyg. Kapten Joakim anropar, och får reda på att det är ett forskningsfartyg som letar olja, på väg till Trinidad. På frågan om de har någon diesel att avvara blir svaret nej. Ännu en het dag, med mycket svaga vindar. Vi silar den sista slatten av diesel ur tunnan genom ett par av mina strumpor, häller i tanken och har bränsle för ett par timmar till. Vi seglar dock ihärdigt under tidig em. Joakim prövar att montera spinnakerbommen så den håller ut gennakern. Vinden ger läns och vi prövar att saxa seglen. Det ger effekt ett tag, men långt ifrån tillräckligt. P delar med sig av julsånger från Spotify framförda av Pentatones, akapella. Underligt och vackert att sitta i solhettan i sittbrunnen mitt på havet och höra julmusik eka ut över Atlanten. F bjuder på spontandans till. Till slut drar vi igång motorn, som går drygt två timmar på dieselslatten innan den dör. Nu återstår bara diesel för tilläggning, generator och ev akutmanövrer. Vi har en kort stund till av stiltje – jag badar i havet från badstege, med säkerhetssele runt kroppen och en tamp fastsatt i den som D håller från däck. Vattnet är djupblått, salt och mycket varmt. Som på beställning ökar sedan vinden och blir väl seglingsbar. Vi gör 6-7 knop in i skymningen.

Dag 17, tisdag 6/12
Fyratimmarsvakterna suger långsamt musten ur mig. Att försöka få lite sömn mellan vakterna blir en huvudsysselsättning. Det är stekhett i båten, och arbetet med seglen på fördäck slamrar och hojtar någon meter ovanför min koj. Jag lider av bristen på vila, och ser konstiga saker på havet nattetid. Under dagen går kapten och övriga män på båten in i ett vetenskapligt förhållningssätt till trimning. Metodiskt prövas olika segelsättning, och instrumenten läses av. Det viktiga värdet är VMG – way made good. Den talar om när vi, med hänsyn tagen till fart och kurs, ligger som bäst i förhållande till målet St Lucia. Vi lyckas oväntat bra med saxade segel och spribom på genuan. Mot kvällen ökande vind och full fart i ett overkligt månljus från en liggande halvmåne.

Dag 18, onsdag 7/12
Nu är det snart över – min Atlantsegling. Vi passerar 300 NM kvar till mål under förmiddagen, och beräknar vara i Rodney Bay under fredag. När slutet börjar skönjas är det som om jag släpper fram min trötthet. Jag har ont i muskler och leder, lider av sömnbrist och är mycket trött. Det är dags att, under sista dygnet, svara på frågan om jag fick ut det jag ville. Jag avvaktar med att ge mig själv svar. På båten äger en liten kapplöpning inom More-flottan rum. More fun är i mål redan, som första More-båt, chartrad av rysk besättning. Vi tycks ligga som andra More-båt av de fem. Den racingsugna besättningen på Lia jagar oss, men vi tycks hålla avstånd med klassikern plattläns och saxade segel. Kapten Joakim är urnöjd med att det de andra sett som ”Stig-Helmerbåten” med en massa pensionärer, leder över ungdomarna. Vi är gripna av tävlingslusten och jublar över rapporter om att vi behåller vårt försprång. Ett litet psykologiskt krig pågår mellan skepparna, där vi i mailväxling mellan båtarna beskriver oss själva som båten med pensionärer som stannar till för bad och tar det lugnt. I verkligheten är vi helt upptagna med att maximera fart mot mål, och har ett ständigt öga på WMG.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *