Det här med Internet är en snårig historia på Cuba. Accesspunkter för nätåtkomst finns på offentliga platser i städerna, t ex ett centralt beläget torg eller en huvudgata. Där samlas framförallt unga människor för att surfa, söka och kommunicera digitalt. De sitter i klungor på trottoarkanter och bänkar och använder sina paddor och mobiler. Även hotellen erbjuder, i bästa fall, åtkomst. Det innebär att även trottoaren utanför hotellen, och lobbyn, är fulla av surfande ungdomar under eftermiddagar och kvällar.
Nätåtkomst administreras av staten, vilket innebär att du loggar in på en hemsida för att få tillgång till Internet. Inloggningsuppgifter får du via ett kort du köper där både användarnamn och lösen består av 12 unika siffror. För motsvarande 20 kr har du tillgång till Internet sammanlagt en timme. Kortet gäller en månad från inköp. Nästa gång du handlar en timme får du nya inloggningsuppgifter.
Internet är utan begränsningar för kubaner, men du måste legitimera dig när du köper inloggning – vilket innebär att dina rörelser på nätet är spårbara och knutna till dig. Kubaner är därför mycket försiktiga med vilka sidor de besöker.
Det är också svårigheter att faktiskt kunna logga in – rätt ofta funkar det bara inte trots att man ställt sig i rätt hörn av lobbyn, där signalen brukar funka…i receptionen får du en axelryckning och ett ”försök senare”. Men läser du det här har jag lyckats denna gång!
Bor två nätter i Valle de Vinales på öns västra sida. Naturen är hänförande vacker. Utsikten från balkongen är en nåd. Alldeles nu har jag tagit några simtag i Atlanten, just här turkosblå, med vit sand under fötterna. Det är 26 grader i skuggan och 24 i havet. Det är läkande och vemodigt. Det är Cuba.
