Jag

FullSizeRender (1)Jag har arbetat mig genom livet. Från första sommarjobbet vid 13 års ålder fram till idag. Ofta med stor glädje och tillfredställelse, ofta långa arbetsveckor – ibland helgjourer och nätter. Alltid i gemensamt ägda verksamheter – stat, landsting och kommun. Jag har älskat att arbeta.

Vid fyllda 60 slår insikten mig obevekligt; jag har en begränsad tid kvar av det liv som givits mig. Vad har jag drömt om att göra, att se, att uppleva – allt det där som jag tänkt att jag ska göra ”sen”? Jag har förlorat tillräckligt många av dem jag innerligt älskat, för att verkligen på djupet förstå att livet är ändligt och kan ta slut precis när som helst. Alltså hög tid att plocka upp drömmarna, planerna, och göra ett ärligt försök att realisera dem – nu.

Jag har reviderat min självbild. Jag har hela livet tänkt på mig själv som trygg, säker och orädd. Det är inte sant. Jag har skapat mig själv på vacklande grund. Jag är ängslig,  osäker, och kämpar ofta med svarta fantasier om allt som kan gå fel. Då är det dags att skrapa fram det mod jag eventuellt besitter, och nära det. Så drömmarna kan bli verklighet – åtminstone några av dem.

Den första och största – fri horisont.
Jag längtar till havet.

Kerstin Soläng