Jag andas

Utskärgård augusti 2016Utskärgård augusti 2016

Solen, vinden, vågorna, skären

Ömsint och tålmodigt omhändertagande av min kropp

Själen ibland på avigan,
dock oftast i harmoni

Skickligt handhavande av fartyg,
tillfredställande och tryggt

Liv, liv. Jag andas.

Tacksam för det jag får uppleva
glad över vinden och vattnet
så förundrad över mötet
lättheten och krånglet
en resa genom allt det
jag till slut blev
en njutning och ett motstånd
ett varande som duger
Nöjd
Lycklig, ville jag säga
men det sa jag inte
och jag vet varför
och jag berättar inte det heller

Dina händer, mina
det räcker – långt
ut på havet, mot horisonten
SjökortHemmahamn aug 2016

 

Vind

Kuling i byarna
Kuling i byarna

Ute på fjärdarna, igen
stark vind, ofta
skönt
den långsamma kryssen
med den iskalla fartvinden
den snabba slören, när vi
klär av oss
En sista natt
ensam i båten
sov med utrymme för benen
i kaptenshytten
Fantiserade, drömde
om båten som en bostad
Längtar ut på vattnet
ständigt, alltid – nu

Kvällssol i natthamn
Kvällssol i natthamn

Tre veckor på mark
-sedan vatten, åter – längtar

I väntan på att oväder ska dra förbi
I väntan på att oväder ska dra förbi
Skeppare Fredrik
Skeppare Fredrik
Stormfock och ett rev i storseglet
Stormfock och ett rev i storseglet

Vägen mot utskärgård

 

Ett hav, av alla
Ett hav, av alla

Korta resor är också resor.
Att resa handlar mindre om avstånd, sträcka, än om själva resandet. Att segla handlar om kroppen, elementen, tystnaden eller högljudda vindar och vågor, horisonten. I sommar gör jag några nedslag i Stockholms skärgård, ytterst ute där havet tar vid. Så får jag min obegränsade sikt, min vila – min kärlek till vatten tillfredställd. Det är vägen som gör mödan värd, eller hur?