Det river och sliter
i det jag brukar tänka på som själen
mellan hjärta och kön
Någonting därinne driver mig bort
mot det okända, det oupplevda
och jag är, ärligt talat, trött
Längtar att en gång få uppleva stillnad
ett själens bleke
ett enda dyk
ner i tystnaden
omfamnad av det som dämpar
vara välkommen där
Bara det. Allt det.
Lite själsro.
Fåfängt.