Havanna är allt jag föreställt mig och liknar inget jag kunnat föreställa mig. Det är precis så förfallet och så vackert som bara en åldrad skönhet kan vara. Skönheten förstummar mig närmast. Är förälskad. Och irriterad…jag har köat mig in i landet, och fortsätter att köa mig igenom allt, allt, allt. Det går långsamt, och det mesta är obegripligt petnoga eller bara obegripligt i största allmänhet. ”Well, you wanted to see Cuba before i changes – and that is what you do”, säger Alexis. Han har så rätt.
