Kategori: Bara ord

Jag vet att jag är snål,
med orden.
Alldeles nyss slösade jag.
Det blev inte bra,
trots ålder och erfarenhet.
Jag vågar inte
Jag kan – tro mig.
Orden är mina,
lyder mig.
Förlåt mig.
Jag kommer ge tillbaka
alldeles strax kommer orden
Bara kanske inte de
du förtjänar att höra
Du är en bra man
glöm det aldrig
Jag skulle kunna säga
mycket mer
Men det gör jag inte
Förlåt mig för det
och allt annat
jag inte gör och
inte säger

Jag drar efter andan

Jag andas in

Låt oss gömma det i tystnaden, bara

Det som hände och det som inte
Jag har ett rum där det får vistas
Inget mer kommer någonsin in
i det rummet
Jag har andra rum
med plats för annat
Jag har många fler rum
Jag oroar mig inte
Egentligen
Men du förstår att
jag är sorgsen, eller hur?
medan tiden kommer och går

Nej då
Jag menar inget särskilt
Nej det handlar inte om dig

Jag skriver bara generellt liksom
Nej det har inte med mig att göra
Bara skriver, typ
Prövar bara
Sätter ihop ord
som de kommer för mig
Har inte med nåt alls att göra
Som nonsens, du vet
i det stora hela
Bry dig inte om det
Inte ett dugg
Nej då
Okej.
Så du vet – om du undrar
så handlar det inte alls om dig

Om jag skulle vilja
få det att gå ihop?
Ett liv som hänger ihop
Där det ena hör
ihop med det andra – och det andra med det tredje?
Om jag skulle vilja? Tror att nästan alla lever liv som hänger ihop
troligen har jag fel
Mitt liv är en spridd mosaik och flykten är
alltid närvarande
Flyr du en ofullständig och ofärdig mosaik, vän och
älskare?
Jag vet så litet
Livet klöser mig inifrån
Du vet hur det känns, du som haft en arg katt som fått nog
Ingen tar den striden

Nej då, inte är det så viktigt med helheten
Älska livet i delar – det går
Skräms inte

Det går och det smakar salt

Att bringa reda i
sympati, vänskap
Åtrå, närhet
Attraktion, passion
Intimitet, kärlek
Respekt, ömhet
Intresse, nyfikenhet
Omhändertagande, utmaning
Lust – längtan
Förnöjsamhet – flykt
Kom då

Håll mig kvar och
ta mig bort
Från mitt eget sorterande,
mitt sinne för oordning

Ett infall tog mig till Medelhavet
Nu tänker jag på Atlanten
Jag har nog slutat vara rädd
och är räddare än någonsin

Det är nu
aldrig mer sen
Aldrig sen, aldrig mer
Inte du

Det är nu – och du är inte
här
Är jag

 

Lockelsen med lövkrattning
häckklippning
Så hemma, så skönt. Så stilla
nej, inte mer
inte någonsin mer
Misslyckats
gör det inte igen
Blir svårt ärlig
men sann
Mot dig, mot mig
Bråttom nu

Hav, hav

Jag älskade er alla
Du stod i motljus
vinkade av mig
jag såg bara din silhuett
Det gör inget
jag minns dina linjer
Dina händer räddade mig
på tröskeln till uppgivenheten
Jag är tacksam
och lättad –
Jag vet att du också är det
för att det blev du
Du vet
Inte, inte
Ja

Männen
vars symbol är det färglösa mörkret
Männen som vill död
för andra
till priset av sin egen
Är de medmänniskor?
Jag är det envist, ännu
i allt starkare sorg för oss
Vad får en man
att välja det totala mörkret
som sin livsväg – dödsväg

En sådan förtvivlan över det som kunde ha varit livet
Kan jag inte ens föreställa mig

Bryssel!

 

Håll om mig
håll av mig kanske också
det går – jag är vänlig, ofta

Håll i mig

jag är rastlös och otålig

Håll kvar mig
jag driver
jag flyr
jag söker
jag går

Håll mitt minne högt
det var jag värd, ändå?

Trots min trolöshet.