Så kom hon då in i Las Palmas, till slut, More Grey som ska bli vårt hem under ca 4 veckor. Snygg dam, och högst passande namngiven för att hysa ett gäng där över hälften är 60+. Unge first mate Gustav manövrerar in henne på bryggan längst ut mot utloppet. Nu ska allt testas och godkännas av ARC:s säkerhetsansvariga innan vi kan flytta in.
Den tandvärk jag landade med är delvis åtgärdad av skicklig canarisk tandläkare som tog emot akut – han lägger sista handen vid rotfyllning på torsdag – ”we have to make sure you can sail on sunday”. Jag funderar, på fullt allvar, på att göra doktor Castro till min tandläkare – prisnivån skulle göra det lönsamt t o m att ta planet till Gran Canaria för att gå till tandläkaren. Människor är för det mesta alldeles underbara!
Så också mina besättningskamrater – planering i matlag och vaktlag flyter fullständigt fritt från prestige och utan antydan till konflikt. Det känns som vi känt varandra länge. Åter visar det sig att världen är vänlig och välkomnande, åter och åter.
I morse ”tramptvättade” jag underbyxor och t-shirt i duschen genom att, samtidigt som jag tvålade in och sköljde av min egen kropp, trampar tvål och sköljvatten genom kläderna som jag står på. En extra genomsköljning, ner i plastpåse, tillbaka till båten och upp på mantåget. Förrådet av tips för hamn- och båtliv växer snabbt och tillfredställande. Runt omkring mig klättrar båtfolket runt i masterna – det har pågått hela dagen. Det ser ut som om det finns en tyst överenskommelse om att idag är ”kolla rigg”- dagen. Välsignat fri från tandvärk går tredje dagen i Las Palmas mot kväll – båtmöte och plockmiddag på båten väntar. Tacksam för livet nu.
