Upp i masten


Dag 5, Spetses – Hydra
Kort färd idag, ca 10 NM mellan öarna. Dis som övergår i något som ligger nära dimma. Vi gör oss bekanta med ny båt – prövar propellereffekt och roderreaktioner. Så dags sätta segel…rullstor ut – stor reva i sömmen högst upp. En prövad besättning suckar unisont, rullar in större delen av storseglet och seglar en stund på försegel. Husen på Hydra klättrar på berget, bouganvillan blommar överdådigt.

Vi letar rätt på en båt som ser tillräckligt sliten ut för att ha seglat långt – räknar med att den skepparen har segeltejp i verktygslådan. Vi hittar honom också, och även om han ser frågande ut vad gäller tejp så låter han Linda rota i hans verktygslåda. Tejpen finns där. Helena T, 152 cm och 58 kilo, hissas upp med tejpen – och 30 min senare har vi ett fungerande storsegel.

Vattendamen bestämmer


Dag 4 – Spetses
Vi blir kvar. Vi har fått ny båt levererad, och genomgången. Hon är snygg, ny och har fantastiska duschar. Vi funderar på hur hon seglar. Vår systerbåt ”Linnea” har toaläckage och behov av att fylla vatten. Vattendamen vägrar infinna sig före 17.00. Vi gör upp med restaurangen precis bredvid båten om köp av vatten – allt faller på att det är förbjudet att sälja vatten för alla andra än vattendamen – hon har monopol på båtvatten. Planen att ligga i naturhamn på svaj överges. För knöligt med en båt utan vatten. Skepparna/vi beslutar stanna, tanka vatten och diesel från vattendamen, som mycket riktigt infinner sig 17.00, och nonchalant slänger ut tankmunstycke och slang på kajen. This is Greece. Varm sommarkväll, goda vänner. Vin i sittbrunnen medan Helenorna förbereder morgondagens lunch. Imorgon startar vi tidigt, mot Hydra. Ny båt. Nyfiken på seglingen. Nyfiken, punkt.

Haveri


Dag 3 – Ermione – Spetsai
Vi får en lugn morgon i stan och kan röra på oss i land. Lägger ut strax efter 11, i fullständig stiltje. Idag ska vi inte segla mer än ca 12 NM, så vi har tid att vänta in vind. Vinden ökar, och vi får fin segling mot Spetsai. Strax innan vi ska gå in i hamn dör plottern…Vi tänker att batteriet behöver laddas och drar igång motorn. Ingen el. Elvinschen till storseglet, ankarspel, bogpropeller – inget fungerar. Vi kör några rundor på vattnet med staden inom synhåll, för att om möjligt få laddning. Förgäves. Vi lägger till i den trängsta hamnen hittills utan bogpropeller eller ankare. Medalj och stående ovationer till skeppare Ann – förstås. Vi hänger på våra grannar, engelsmän om styrbord, fransmän om babord. Vi säger till varandra att ”nu kan det inte bli värre” – och sedan börjar vi skratta åt fantasier om mast- och roderhaveri.
Skepparna har tät telefonkontakt med uthyraren, och vi lovas ny båt under morgondagen – en Sun Odyssey 436 går från Lavrion vid 04.30 på morgonen och levereras till oss under dagen idag. Nu packar vi och väntar på båt och lite ökande vindar, vridande mot syd.

Anna
Anna

På väg, på vatten


Dag 1 – Lavrion
Vi får tillgång till båtarna och besiktar vår ”Anna”. Det luktar gas – och bajs. Vi får gasolslangen utbytt, och gaslukten försvinner. Vi kollar slangar till avloppstanken, ventiler, städar toaletter och sniffar runt i durken. Tillkallar service. Det fixas, och städas. Hantverkarna säger att ”it’s fixed, no more smell now” – den svenska representanten ser lite besvärad ut, och säger att han hoppas det är klart nu. Vi lämnar kaj i Lavrion, och förstår att latrintanken fortfarande läcker, det luktar…
Ingen vind att tala om, men kallt. Jackor, täckvästar och fleece kommer fram. Vi går för motor för att hinna fram till Poros innan kväll, ca 36 NM.
Poros tar emot med kvällssol och latrin-technician. Avloppsslangens klämma flyttas och – ”the problem is solved”, once again. Mike tar emot med vin och mat och livet är gott.

Dag 2 – Poros-Ermione
Toaletten läcker bajsvatten…vi går på toa på fiket tvärs över gatan. ”Annas” besättning ägnar förmiddagen åt att öva manövern backa in mot kaj. Varmt, klart. Mitt på dagen går vi från Poros med destination Ermione. Svaga vindar, 4-5 m/s. Vi kryssar ut på Egeiska havet, rundar fastlandet och får skön slör och läns vidare mot dagens mål. Sen eftermiddag dör vinden och vi lägger oss på drift för bad. Lägger till i Ermione 17.30, ca 25 NM idag. Drink och eftersnack – våra skeppare Ann och Caroline får välförtjänt uppskattning. Vi konstaterar att väjningregler är ett okänt begrepp för många. Överraskar lokal restaurant med att vilja äta – mat kommer dock, efter samarbete med släktingar på moped. God mat – och snabbaste wi-fi hittills under resan.

Lavrion
Lavrion
För segel
För segel

Tid och rum

Låt oss gömma det i tystnaden, bara

En röd hink
En röd hink

Det som hände och det som inte
Jag har ett rum där det får vistas
Inget mer kommer någonsin in
i det rummet
Jag har andra rum
med plats för annat
Jag har många fler rum
Jag oroar mig inte
Egentligen
Men du förstår att
jag är sorgsen, eller hur?
medan tiden kommer och går

Kattens ljus
Kattens ljus

Den djävla råbandsknopen

10 dagar kvar. Jag är jätterädd och vill inte tänka på att jag åter ska låsa dörren om mina tevefåtöljer och ge mig iväg – långt. Hade tänkt öva lite på knopar. Är värdelöst, hopplöst, dålig på att knyta. Har helt enkelt inte hjärna för att styra händerna här. Lär mig

En djävla skotstek
En djävla skotstek

om och om, och om, igen – och inte ens den djävla råbandsknopen sitter…Har lagt halvslag sedan jag var litet barn, men inte finns det kvar i kroppen. Bara att acceptera. Tar fram mina snören, gör ett nytt försök. Kommer de andra tjejerna att sucka trött åt mina försök? Tror de är så skickliga och trygga, och jag är bara dum. Fast inte alltid, bara. Jag kan numera rädda en hjärna, vid hjärtstillestånd. Jag finns på Faktoriets grundskola för tillfället – förra veckan hade skyddsombudet organiserat en HLR-utbildning. Jag tänkte inte delta (smiter numera från all fortbildning, med ålderns rätt). Gick in i annat ärende och fick frågan ”ska du inte vara med?”. Nej, sa jag, undviker all fortbildning numer. ”Men seglar inte du?” sa han. Jag satte mig ner och fick mitt livs lektion i liv och död. Nu kan jag rädda en hjärna i väntan på dem som kan starta ett hjärta. Glad över den färdigheten. Fortsätter min framgångslösa kamp med knoparna…snart reser jag, igen. Hej Medelhav!

Om du undrar

Nej då
Jag menar inget särskilt
Nej det handlar inte om dig

Time flies
Time flies, 1982

Jag skriver bara generellt liksom
Nej det har inte med mig att göra
Bara skriver, typ
Prövar bara
Sätter ihop ord
som de kommer för mig
Har inte med nåt alls att göra
Som nonsens, du vet
i det stora hela
Bry dig inte om det
Inte ett dugg
Nej då
Okej.
Så du vet – om du undrar
så handlar det inte alls om dig

Klösmärken

En kojplats
En kojplats

Om jag skulle vilja
få det att gå ihop?
Ett liv som hänger ihop
Där det ena hör
ihop med det andra – och det andra med det tredje?
Om jag skulle vilja? Tror att nästan alla lever liv som hänger ihop
troligen har jag fel
Mitt liv är en spridd mosaik och flykten är
alltid närvarande
Flyr du en ofullständig och ofärdig mosaik, vän och
älskare?
Jag vet så litet
Livet klöser mig inifrån
Du vet hur det känns, du som haft en arg katt som fått nog
Ingen tar den striden

Flyktmatematik
Flyktmatematik

Nej då, inte är det så viktigt med helheten
Älska livet i delar – det går
Skräms inte

Det går och det smakar salt

Infall

Atlanten 180 grader S
Atlanten 180 grader S

Ett infall tog mig till Medelhavet
Nu tänker jag på Atlanten
Jag har nog slutat vara rädd
och är räddare än någonsin

Det är nu
aldrig mer sen
Aldrig sen, aldrig mer
Inte du

Det är nu – och du är inte
här
Är jag