Dag 6, Hydra-Lavrion
Sista etappen, 40 NM. Utanför Hydra möter delfiner, simmar med, leker kring fören. Fin dag, svaga vindar dock. Vi går för motor och seglar omväxlande för att hinna tillbaka till hemmahamn i tid. Nattens kulingvindar ligger kvar i långa, sugande dyningar. Några av oss känner av sjösjuka när rullningarna är som kraftigast. Vi ankrar för bad och återhämtning. Jag flyter stilla under eftermiddagssolen, svidande salt i ögon och på läppar. Världen och livet har återigen visat sig från sin bästa sida, och bekräftat min övertygelse att människor oftast är spännande, roliga, välkomnande och härliga att lära känna. Havet är en nåd, som alltid.
Tillbaka i Lavrion försöker Sankt Annas besättning göra av med skeppskassan med gemensam middag. Alla smårätter matsedeln rymmer beställs in, tillsammans med öl, vin och ouzo. Vi lyckas trots överdådet inte bli av kassan – det blir återbäring.
Kategori: Segling i Grekland
Upp i masten
Dag 5, Spetses – Hydra
Kort färd idag, ca 10 NM mellan öarna. Dis som övergår i något som ligger nära dimma. Vi gör oss bekanta med ny båt – prövar propellereffekt och roderreaktioner. Så dags sätta segel…rullstor ut – stor reva i sömmen högst upp. En prövad besättning suckar unisont, rullar in större delen av storseglet och seglar en stund på försegel. Husen på Hydra klättrar på berget, bouganvillan blommar överdådigt.
Vi letar rätt på en båt som ser tillräckligt sliten ut för att ha seglat långt – räknar med att den skepparen har segeltejp i verktygslådan. Vi hittar honom också, och även om han ser frågande ut vad gäller tejp så låter han Linda rota i hans verktygslåda. Tejpen finns där. Helena T, 152 cm och 58 kilo, hissas upp med tejpen – och 30 min senare har vi ett fungerande storsegel.
Vattendamen bestämmer
Dag 4 – Spetses
Vi blir kvar. Vi har fått ny båt levererad, och genomgången. Hon är snygg, ny och har fantastiska duschar. Vi funderar på hur hon seglar. Vår systerbåt ”Linnea” har toaläckage och behov av att fylla vatten. Vattendamen vägrar infinna sig före 17.00. Vi gör upp med restaurangen precis bredvid båten om köp av vatten – allt faller på att det är förbjudet att sälja vatten för alla andra än vattendamen – hon har monopol på båtvatten. Planen att ligga i naturhamn på svaj överges. För knöligt med en båt utan vatten. Skepparna/vi beslutar stanna, tanka vatten och diesel från vattendamen, som mycket riktigt infinner sig 17.00, och nonchalant slänger ut tankmunstycke och slang på kajen. This is Greece. Varm sommarkväll, goda vänner. Vin i sittbrunnen medan Helenorna förbereder morgondagens lunch. Imorgon startar vi tidigt, mot Hydra. Ny båt. Nyfiken på seglingen. Nyfiken, punkt.
Haveri
Dag 3 – Ermione – Spetsai
Vi får en lugn morgon i stan och kan röra på oss i land. Lägger ut strax efter 11, i fullständig stiltje. Idag ska vi inte segla mer än ca 12 NM, så vi har tid att vänta in vind. Vinden ökar, och vi får fin segling mot Spetsai. Strax innan vi ska gå in i hamn dör plottern…Vi tänker att batteriet behöver laddas och drar igång motorn. Ingen el. Elvinschen till storseglet, ankarspel, bogpropeller – inget fungerar. Vi kör några rundor på vattnet med staden inom synhåll, för att om möjligt få laddning. Förgäves. Vi lägger till i den trängsta hamnen hittills utan bogpropeller eller ankare. Medalj och stående ovationer till skeppare Ann – förstås. Vi hänger på våra grannar, engelsmän om styrbord, fransmän om babord. Vi säger till varandra att ”nu kan det inte bli värre” – och sedan börjar vi skratta åt fantasier om mast- och roderhaveri.
Skepparna har tät telefonkontakt med uthyraren, och vi lovas ny båt under morgondagen – en Sun Odyssey 436 går från Lavrion vid 04.30 på morgonen och levereras till oss under dagen idag. Nu packar vi och väntar på båt och lite ökande vindar, vridande mot syd.

På väg, på vatten
Dag 1 – Lavrion
Vi får tillgång till båtarna och besiktar vår ”Anna”. Det luktar gas – och bajs. Vi får gasolslangen utbytt, och gaslukten försvinner. Vi kollar slangar till avloppstanken, ventiler, städar toaletter och sniffar runt i durken. Tillkallar service. Det fixas, och städas. Hantverkarna säger att ”it’s fixed, no more smell now” – den svenska representanten ser lite besvärad ut, och säger att han hoppas det är klart nu. Vi lämnar kaj i Lavrion, och förstår att latrintanken fortfarande läcker, det luktar…
Ingen vind att tala om, men kallt. Jackor, täckvästar och fleece kommer fram. Vi går för motor för att hinna fram till Poros innan kväll, ca 36 NM.
Poros tar emot med kvällssol och latrin-technician. Avloppsslangens klämma flyttas och – ”the problem is solved”, once again. Mike tar emot med vin och mat och livet är gott.
Dag 2 – Poros-Ermione
Toaletten läcker bajsvatten…vi går på toa på fiket tvärs över gatan. ”Annas” besättning ägnar förmiddagen åt att öva manövern backa in mot kaj. Varmt, klart. Mitt på dagen går vi från Poros med destination Ermione. Svaga vindar, 4-5 m/s. Vi kryssar ut på Egeiska havet, rundar fastlandet och får skön slör och läns vidare mot dagens mål. Sen eftermiddag dör vinden och vi lägger oss på drift för bad. Lägger till i Ermione 17.30, ca 25 NM idag. Drink och eftersnack – våra skeppare Ann och Caroline får välförtjänt uppskattning. Vi konstaterar att väjningregler är ett okänt begrepp för många. Överraskar lokal restaurant med att vilja äta – mat kommer dock, efter samarbete med släktingar på moped. God mat – och snabbaste wi-fi hittills under resan.


Den djävla råbandsknopen
10 dagar kvar. Jag är jätterädd och vill inte tänka på att jag åter ska låsa dörren om mina tevefåtöljer och ge mig iväg – långt. Hade tänkt öva lite på knopar. Är värdelöst, hopplöst, dålig på att knyta. Har helt enkelt inte hjärna för att styra händerna här. Lär mig

om och om, och om, igen – och inte ens den djävla råbandsknopen sitter…Har lagt halvslag sedan jag var litet barn, men inte finns det kvar i kroppen. Bara att acceptera. Tar fram mina snören, gör ett nytt försök. Kommer de andra tjejerna att sucka trött åt mina försök? Tror de är så skickliga och trygga, och jag är bara dum. Fast inte alltid, bara. Jag kan numera rädda en hjärna, vid hjärtstillestånd. Jag finns på Faktoriets grundskola för tillfället – förra veckan hade skyddsombudet organiserat en HLR-utbildning. Jag tänkte inte delta (smiter numera från all fortbildning, med ålderns rätt). Gick in i annat ärende och fick frågan ”ska du inte vara med?”. Nej, sa jag, undviker all fortbildning numer. ”Men seglar inte du?” sa han. Jag satte mig ner och fick mitt livs lektion i liv och död. Nu kan jag rädda en hjärna i väntan på dem som kan starta ett hjärta. Glad över den färdigheten. Fortsätter min framgångslösa kamp med knoparna…snart reser jag, igen. Hej Medelhav!
Ut på vatten

Nu dags att lämna en bit av själ och hjärta på Cuba, och vara närvarande i nästa resa. I början av maj sammanstrålar jag med 15 kvinnor i Aten, för en veckas segling i Medelhavet. Och ja, jag är djävligt ängslig för det. Passar jag in? Kommer jag att göra rätt för mig som besättning? Kommer jag att orka, ha den styrka som krävs? Jag längtar så. Ut på vatten, igen. Nyckfullt, oförutsägbart vatten som agerar som vinden vill – så skönt att inte kunna påverka, bara vara där. Följ mig! Det är en sorts trygghet i en, trots allt, oändlig värld.
